nätter

Jag ligger vaken om nätterna. Det är som om alla världens bekymmer inkusive mina egna samlas i mitt huvud. och det surrar, borrar och skriker. Inte ens örronpropparna kan få tyst på det. De återkommer alltid. De där tankarna om min otillräcklighet. magen värker. Oftast är jag offantligt trött men klarvaken. Konstigt det där. Natten gör mig nervös. Om jag skulle ta och slappna av. men vad händer då? Det blir aldrig tyst. Vill vara nånstans där, mellan dina lakan och din kind. Kommer aldrig komma så nära. För du finns inte, du bara påhittad. Undrar hur andra har det om nätterna. Sover alla lugnt och stilla? Litar iallafall inte på min verklighet längre.

Popcorn

som lövet torkar
ramlar ner på marken
smular sönder
blir till en massa
som fastnar under sulan
som ett skavande
popcornskal mellan
tänderna


finns du hos mig