hemma igen

det är som att gå omkring i en bubbla och allt utanför bara passerar förbi mig. Jag känner inte igen mig själv, men jag gillar det. Någonting har hänt, fast jag kan inte sätta ord på det. Världens största klyscha, jag åkte till Afrika och hittade mig själv:/

Men någonstans i mig så tror jag att det var det här jag behövde i mitt liv. En slags grund. Någonting som är djupare och något som är mitt.

Jag har långsamt börjat komma tillbaka till stockholms tempot. Det skrämmer mig lite. Jag kan fortfarande se utifrån på alla stressade människor. Jag vill inte tillbaka till det.

Har varit ute på klubb i några dagar i streck. Det har kännts väldigt underligt. Där kan man tala om stress. Alkohol stress och bekräftelse stress. Se Mig! här är JAG titta på mig! Och alla människor som verkligen anstänger sig framstår nu i mina ögon som väldigt patetiska. Lite underligt att kasta mig ut den här världen redan nu, ska nog ta det lite lugnt i några dagar. Jag är inte riktigt säker på om jag vill tillbaka till det heller.

På tisdag åker jag hem till mamma och pappa, det ska bli jätte skönt tror jag. Att bli lite omhändertagen. Jag har saknat mamma och pappa mycket. Det var nog alla min skumma drömmer där nere om dem som gjorde att jag tänkte mycket på dem.

Jag har aldrig drömt så mycket som jag gjorde där nere. Kanske har jag kommit fram till mycket på ett omedvetet plan.

Idag har jag bara tagit det lungt. Fortfarande kvar i det lugna behagliga tempot. Det var något av det första jag märkte när jag kom ner att min puls gick ner på halvfart. Min kropp blev harmonisk. Läser mycket. Känns otroligt lyxigt att kunna gå till pocket shop och kunna köpa vilken litteratur som helst. Den svenska litteraturen var begränsad där nere så man fick snål läsa. Nu kan jag läsa hur mycket jag vill=)

ska koka mig te och macka. tv: stressar mig..kanske blir det nån film senare. Men boken lockar mer.