jag tvättar

så, när jag äntligen får energi till att städa, blir såklart damsugepåsen full och vi har inga fler. Jag hann i allafall damsuga mitt rum, resten av lägenheten får fortsätt vara dammig och äcklig. Nu börjar jag faktiskt se fram emot att bo ensam. Man få garanterat läsa "På stan" vid kaffet innan nån annan hunnit greppa den. Och man får bara beblanda sig med sin egen skit och det kan jag nog stå ut med.

Ett helskumt bett..hela benet har liksom svullnat upp och det gör skit ont. dumma dumma djur.

Likgiltighet, mellanläge. Tom. Skulle så gärna vilja känna nåt, men orkar inte ens anstänga mig. O nu hamnade jag här. i mellanläget, där man oftast befinner sig. Inte på topp, inte på botten..utan detta trista och intetsägande mellanläget.

En sån här dag. när man inte orkar ringa nån..men man skulle inte bli ledsen om nån ringde. Och när kvällen kommer så vet man att ensamheten är självförvållad. Och man har bar sig själv att skylla. I juförsig så skulle det vara rätt skönt att vara ensam ikväll. Jag har fått starkare behov att vara för mig själv nuförtiden. Behöver nog gå i ide.

Igår var jag och Ingrid och badade på centralbadet. Det var så himla mysigt. Jag har aldrig badat på ett sån lyxigt ställe, det kostade, men det var det värt. Att sitta i en varm och skön bubbelpool medans det höstrusket kryper utanför e guld.