Hemulen

Hemulen vaknade långsamt och kände igen sig själv och önskade att han hade varit nån som han inte kände. Han var ännu tröttare än när han gick och lade sig och här var nu en ny dag som skulle fortsätta ända till kvällen och sen kom det en till och en till som fortsatte på samma sätt som dagar gör när de fylls av en hemul.
Han kröp under täcket och borrade in nosen i kudden, sen flyttade han magen till sängkanten där lakanet var svalt. Hemulen ägde hela sängen med utbredda armar och ben, han väntade på en trevlig dröm som inte kom. Han rullade ihop sig och gjorde sig liten men det hjälpte inte. Han försökte vara hemulen som alla tyckte om, han försökte vara den stackars hemulen som ingen tyckte om. Men han var och förblev bara en hemul som gjorde sitt bästa utan att nånting blev riktigt bra. Till slut steg han upp och drog på sig byxorna.